PAW drivs av mig, Tulsa Jansson. Jag är har skrivit magisteruppsats i praktisk filosofi vid Lunds Universitet och har vidareutbildat mig i Olso inom Norska Sällskapet för filosofisk praxis i enskilda samtal och inom filosofiska dialoger i företag och organisationer i Holland, Frankrike och USA. Jag är initiativtagare och grundare av Svenska Sällskapet för Filosofisk Praxis, tillsammans med Erik Gustavsson och Claes Hultling, där jag också är ordförande.

Inom akademisk filosofi är jag främst intresserad av moralfilosofi, rättsfilosofi och politisk filosofi. Jag är inspirerad av Sokrates dialogmetod, av Kants koncept om moral och hur en moralisk agent kan påverkas av andra, av Hans Georg Gadamers syn på förståelse och begreppet förståelsehorisont. Simone de Beavoirs feminism och Jean-Paul Sartres existentialism har också färgat min syn på världen och människan. Min C-uppsats berörde Habermas offentliga sfär. D-uppsatsen var en egen modell för hur självstyre, personlig autonomi, ska förstås. Jag är intresserad av "jaget", "identitet", ansvar och social samverkan samt kreativa processer. "Det finns något i mig som är större än jag", skrev fysikern och matematikern James Clerk Maxwell. Det är något jag filosoferar över.

Inom filosofisk praxis är jag influerad av Lou Marinoff, författare till "Platon inte Prozac", Oscar Brenifier, Ran Lahav och de norska filosoferna Henning Herrestad och Helge Svare, författare till "Filosofi för Livet" samt Matthew Lipman och Ann Margaret Sharp som skapade Philosophy for Children (P4C).

Jag är övertygad om att mer filosoferande hos var och en av oss leder till färre tankefel, till större kreativitet och ödmjukhet inför vad som är "sant". Min drivkraft är politisk, fast inte i en viss politiskt riktning. Jag vill uppmana och bidra till reflektion över det egna ansvaret, över relationen mellan det individuella och det gemensamma eftersom jag är övertygad om att det leder till sundare själar, sundare skäl och i och med det; en sundare nation.