Filosoferande i fängelser

Filosofi i dialog har prövats i flera fängelser i olika länder. I USA har exempelvis filosofiprofessorn Damon Horowitz hållit etiska diskussionsgrupper med fångar på San Quentins delstatsfängelse. I Norge har åtminstone två olika projekt där filosoferande med klinter genomförts. Det ena i norska humanisternas (HEF) regi där man i fem års tid hade sammankomster med mellan sex till tolv deltagare i två timmar varannan vecka. Det andra exemplet på filosofi i kriminalvården är vid Bjørgvinfängelset i Bergen där man anställt en filosof för enskilda samtal med klienter. Tillvaron som inlåst och dömd till ett straff är på många sätt speciell. Att vara fråntagen sin vardag, sina nära, sitt liv under en period och dessutom bära på en skuld i allmänhetens ögon ger upphov till många existentiella och etiska tankar. Att trots sin fysiska instängdhet ändå kunna utöva sin frihet i tanken, tänker jag bör vara ett fundamentalt värde.

"Bättre ut"

Kriminalvårdsmyndigheten har tagit fram visionen ”Bättre ut” som man vill ska genomsyra arbetet. I visionen slår man fast att förutom sin brottsförebyggande funktion, ska kriminalvårdens arbete innebära en positiv skillnad för klienten, fången. Klienten ska, enligt visionen, efter ”verkställd påföljd” vara bättre rustad att leva ett liv utan kriminalitet och missbruk. Samtidigt skriver myndigheten också på sin hemsida: ”Frihetsberövandet är i sig en belastning på individen som kan utlösa krisreaktioner med självskadande handlingar som följd .” Filosofiska dilaoger kan vara ett uttmärkt verktyg för både klienter och personal att prata om och undersöka sina värderingar och problem som uppstår i och med den miljö man vistas i.

Hur logisk är du?